FILA Tidningsartikel ur NT från 1938 Av Torsten Engström
JPG-bild: filarubrik.jpg Vid foten av de väldiga Lönnbrobackarna på Gamla Stockholmsvägen genom Krokek låg på 1850-talet en jordkula inne i skogen ett 50-tal meter från vägen. Det var Filas lönnkrog, en av de många på Kolmården. Kulan är för längesedan jämnad med marken men en blek tradition om innehavarinnan och hennes ljusskygga rörelse lever ännu kvar och en och annan kan enstaka strofer ur Filas visa, alltför oanständig för att återgivas i tryck.
Enligt ett utelag från Konungens befallningshavande över Östergötland med Vadstena län, som förvaras i Kolmårdens kommunarkiv hette hon Maja Kajsa Michelsdotter Victorin, var gift och inflyttade till Krokek från Östra Stenby med sina två utomäktenskapliga barn år 1844. Hennes man bodde alltjämt kvar i Östra Stenby. Namnet .Fila var tydligen ett s. k. öknamn som hon fått på grund av sin krogrörelse och sitt lösaktiga leverne.
I Krokek arrenderade Fila mot dagsverksskyldighet torpet Sågstuga nära Strömsfors. Hennes inflyttning til Krokek föranledde en kraftig protest vid sockenstämman den 10 november 1844 och man uppdrog åt sexmannen att vid förestående skattskrivning sorgfälligt vaka över att varken hon, som i framtiden ansågs komma församlingen till last och ej heller andra "obehöriga, vanföra eller vanfrejdade personer anmäles till att skattskrivas i denna socken". Dåvarande komministern Edler fick i uppdrag att till pastorsämbetet i Östra Stenby återsända hennes prästbetyg. Fila besvärade sig hos Konungens befallningshavande och företedde intyg från Sågstugans ägare vari denne bekräftade arrendekontraktet och dessutom ansvarade för att hon ej skulle falla varken Kongl Maj :t, och Kronan, socknen eller enskilda till last. I begärt yttrande till Konungens befallningshavande försvarade församlingen sig med näbbar och klor och önskade "att klagande på grund av sitt lösaktiga levnadssätt och den av henne idkade krogrörelse måtte drivas ur socknen". Vice pastorn C. G. Kernell gav i ett särskilt yttrande ägaren till Sågstugan hans fiskar varma för att han genom upplåtelsen befordrat ogudaktigheten och osedligheten inom församlingen. Alla protester var emellertid fåfänga. I utslag den 24 maj 1845 meddelar Konungens befallningshavande att då markägaren var i sin lagliga rätt att utarrendera Sågstugan och därtill förbundit sig att se till att klaganden ej fölle det allmänna till last det ej kan förvägras henne att bli skatteskriven i Krokek, där hon har stadigt näringsfång och bostad.
Det är tydligt att Fila sågs med mycket oblida ögon av församlingsborna och man var samtidigt rädd för henne då hon ansågs kunna trolla. Hon kom en gång in på en gård men fick ingen mat. Detta fick man ångra ty grädden på mjölken försvann. Hennes ko fick försörja sig bäst den kunde på allmänningen och på vägkanterna men Fila hade alltid mycket mjölk och sålde smör som var både "gult och grönt". Grisen gick ute mest hela vintern och försörjde sig genom att äta hästspillning på vägen.
Hur länge Fila bodde vid Sågstugan med sina två barn är inte känt. Då hon slutade med jordbruket som tydligen endast var en maskering för hennes verkliga förvärvskälla, lönnkrögeri och bordell, uppförde sannolikt hennes många manliga kumpaner och gynnare, bland dem Filknekten, som skymtar i de sparsamma sägnerna om henne och som lär ha ägt torpet Rothult, jordkulan vid Lönnbrobackarna. Krogen blev ett tillhåll för allehanda ljusskygga element från skogen och landsvägen men även åtskilliga personer från bygden, några nämnda i Filas visa, hittade vägen till den dystra kulan. Det berättas att man hade en ståltråd spänd över vägen och som stod i förbindelse med en bjällra inne i krogen för att varna besökarna. Länsmannen kunde ju ha sina vägar förbi och då gällde det att snabbt försvinna i skogen. Men det kunde också vara en färdeman som kunde tänkas ha sprit i bagaget. En sådan blev föremål för ett regelrätt överfall. En av Filas kumpaner skulle en kväll haffa en förbiåkande bonde, men denne var så stark att han vred om huvudet på sin antagonist.
Två utomäktenskapliga barn till Filas dotter, flickan Hulda och gossen Klas, föddes och upplevde sin dystra barndom i jordkulan. Deras mor följde enligt en uppgift en dag .med ett kringresande sällskap och lär ha dött i Dalarna. Fila fick ensam ta hand om småttingarna utan att socknen räckte en hjälpande hand. Det berättas att då hon om höstarna plockade bär i skogen för att förtjäna en slant brukade hon hänga upp lille Klas i en korg i ett träd och stoppa en sudd doppad i brännvin i hans mun för att han skulle somna. De båda barnen gick i skolan och en numera avliden skolkamrat till dem har berättat att båda var underliga. Någon matsäck hade de aldrig utan tiggde av kamraterna.
Då Fila blev gammal och jordkulan obeboelig blev barnen enligt tidens sed utauktionerade till den som ville ta dem mot minsta betalningen. Själv blev hon något senare omhändertagen på samma sätt och slutade sin dystra levnad vid Rothult.
Ingen nu levande har sett Fila men för några år sedan berättade en då 80-årig fru att i hon som åttaåring såg henne som en liten böjd gumma, mörk och med stickande blick.
En vacker Moraklocka som enligt uppgift en gång stått i Filas jordkula vid Lönnbrobackarna äges av skomakarmästare Einar Jansén Kolmården. Den bär årtalet 1837 och inköptes på auktion vid Rothult där bl. a. Filas få tillhörigheter såldes. Klockan var vid inköpet överdragen av ett tjockt lager smuts och rök som för tanken till det rökiga och smutsiga krogrummet fyllt av skrålande och pokulerande gäster.