Skräddartorp
Ett par kilometer efter Timmergata ligger Skräddartorp, ett litet jordbruk om 8,5 har. Här bor Axel och Karin Svensson med barnen Arthur, Tore, Arne, Maj-Britt, Lennart, Inger och Iris. Detta är alltså min far Arthurs föräldrahem och stället arrenderas av farfar Axel sedan 1917. Före honom var det hans far som arrenderade stället av Östkinds Häradsallmänning från 1913.
Nuvarande mangårdsbyggnad, ladugård, stall och loge uppfördes samtliga år 1910. Djurbesättningen bestod i slutet på 1930-talet av 4 kor och en häst. Som barn uppskattade man besöken här, det fanns ju mycket att upptäcka och fördriva tiden med. Varje vår och höst skull det sättas och plockas potatis och det arbetet fick man delta i. Alla barn med familjer var då samlade så det var en verklig släktfest. Sedan skulle alla ha mat och det var farmors avdelning. Det var alltid en god stek med allt vad därtill hör och alltid en smaskig efterrätt. Just dessa festliga måltider är något man minns och sättet maten tillagades på är något man i dag blir stum av beundran inför. Ingen elspis eller ugn, inge micro, ingen elvisp eller annan köksmaskin, ingen kyl eller frys och inget rinnande vatten, varken varmt eller kallt! Inte ens den revolutionerande plastpåsen, till förvaring av bröd och annat, fanns ju då.
Det som fanns var en vedeldad järnspis med tillhörande vattenbehållare. En vattenkälla som det var ca 50 meter till och lika långt var det till jordkällaren, där man förvarade det mesta i matväg. Till sist ett litet skafferi, där man förvarade torrvaror. Lägg därtill ett minimalt utrymme i köket, att utföra allt på, så är det svårt att fatta att det fungerade. Men maten som serverades var suveränt bra tillagad och smaklig och ingen kan göra det bättre i dag, i våra moderna och påkostade kök. Efter måltiden skulle allt diskas och det som erböds då var en zinkbalja och en pytteliten diskbänk! Skulle tro att farmor satt sig och pustade när allt detta var överstökat, fast det blev väl inte många minuter, för efter ett par timmar skulle ju kaffet vara serverat!
Den 28 juli 1943 var det stor fest vid Skräddartorp för då dukades det till bröllop. Det var mina föräldrar Arthur och Hilda som gifte sig, han var ju son i huset och hon kom från Korpilombolo, 130 mil därifrån. Bröllopsfotot ser du längst till höger.
På den andra bilden ser du ett utdrag ur den noga förda kontraboken och det visar arrendet från 14 mars 1913 och ett år framåt. Arrendet var alltså 150:- för jordbruket och 40:- för fisket.
****************
Det har varit flera ägare till Skräddartorp efter att farfar upphörde att arrendera det och helt nyligen har även ett nytt hus byggts upp där.